Varför Harry?

Vi förlorade vår hund Nemo den 14 januari 2010 efter en tids svår sjukdom. Nemo fick inte ens bli 2 år gammal. En underbar,genomsnäll hund. Han var en blandning av Golden ,Rottis och Schäfer. Vi fick gå igenom mycket med Nemo. Mycket ovisshet,oro,hopp och förtvivlan. Han fick elak cancer i magsäcken som spred sig vidare. Vi fick åka akut med honom många gånger till jourdjurkliniker 23 mil bort. Han hade kramper i magen men först hittades inget. Inte förrän man tog ett ultraljud efter jag nästan hotat dom att utredning måste ske grundligt. Då fann dom det. Det var en så sällsynt form av cancer att hans fall nu används som fallstudie i undervisning av de som analyserar proverna och veterinärer. Han hjälper andra hundar även efter sin död.

Hans död knäckte mig,jag blödde inombords och det kändes som jag ALDRIG skulle återhämta mig från att ha förlorat min bästa vän Nemo. Sorgen punkterade såväl min livslust som mitt hjärta och jag tror jag grät flera tårar än vad som borde vara fysiskt möjligt. Aldrig kommer jag glömma min Nemo. Jag bär med honom i mitt hjärta tills den dag jag dör och då vill jag helst ha med honom i min grav.

Jag trodde ärligt att jag aldrig ville ha hund igen pga smärtan. Att det inte var möjligt att gå igenom förlusten av en hund igen. Jag älskar djur. Det gör de flesta men jag verkligen älskar djur med alla celler i min kropp. Djur har varit mitt liv sedan jag var väldigt liten. Fäster mig så lätt vid dom och vill ta hand om dom och få dom att trivas och må bra. Efter ett tag i sorgen efter Nemo så kom vi fram till att vi inte kunde vara utan hund och att vi nog tyvärr fått uppleva något väldigt ovanligt sorgset med vår Nemo.

Jag läser allt om hundar,älskar att lära mig och mitt största fritidsintresse är och förblir hund(och katt). Vi började studera raser och det stod klart att vi borde ha någon retriver eller spaniel. Detta med tanke på vilka vi är och vad vi vill ha vår hund till samt vad vi kan erbjuda.Denna gången skulle det bli en renrasig hund så man kunde kolla upp hälsan bak i leden  och på så sätt hoppas få en frisk hund. Ända sedan jag var liten har jag velat ha en cockerspaniel tik. Så har det inte blivit-inte denna gången heller:) Till sist stod valet mellan en Springer spaniel och en jaktgolden. Jag ville Springer och sambon ville Golden. Jag vann;)

Jag  hade koll på alla kullar med springer spaniels som fanns i Sverige och tyckte utan tvivel att färgen svart vit och tan var snyggast. En färg som ej är så lätt att få tag på och  är ganska ovanligt har jag märkt. Till sist föll valet på Marikas kennel Inkatribes i Värmland. Vi ville ha en hanhund och hon hade då 2 hanvalpar kvar som var ca 9 veckor gamla. Väl där så föll valet på lille Harry,inte ett självklart val då det även fanns en Balder kvar att välja på. Jag ville ha Balder (sorry Harry) och sambon ville ha Harry. Han vann;)

Att välja Harry visade sig vara ett utmärkt val. Att välja en Springer var briljant.Även om det ej var självklara val direkt så blev det väldigt bra och såväl jag som sambon har fått tillbaka livsglädjen och skratten igen tack vare vår Harry.