"Spaniellooken" är en förklädnad....

En sak slår mig om och om igen sedan jag blivit springer spaniel ägare. Det slog mig redan dag 1 eller 2 med lille DampHarry. Det är att utseendet verkligen bedrar. Spanielutseendet ger ett intryck av sårbarhet,lite sorgset och bedjande. Lite lidande och ömtåligt kan jag tycka ibland. Allt i utseendet är skapat för att slå an på strängen hos en så man vill ta hand och skydda sin lilla sötis från allt ont i världen. Det är ju bra ,man ska ta hand om alla hundar och djur anser jag.

Men att för en sekund tro att det är en bräcklig,skör liten varelse man har som är ömtålig som glas och är lite ledsen är att missta sig grovt.

Se till mig som liten och lidande är...

Bakom ytan döljer sig ett j-vla tufft krutpaket. Tålig,robust,orädd och nyfiken på allt och alla. Harry  är väldigt tuff i många situationer. Han är inte speciellt mjuk i situationer när man säger åt honom utan han testar verkligen och ger sig inte så lätt eller mjuknar direkt. Envis som synden. Han är betydligt tuffare mot katterna och  vid tillsägningar och mot saker som dammsugare och gräsklippare än vad nemo någonsin var. Då hade Nemo schäfer och Rottis i sig.

Jag antar att det är många som kanske köper spaniels för de ser så söta och vänlösa ut. Haha de får ju en skaplig suprise. Tur att man läst på innan och visste vad som finns i och något man lärt sig genom året generellt är ju att utseendet kan bedra. Det gör det verkligen på en Springer-iaf på min:) Harry-DYNAMIT Harry!