Naiv och för snäll

Ibland tänker jag för höga tankar om människor jag tycker om. Jag tänker att DE liksom jag enbart vill att man ska må bra, vara frisk och ställa upp om ngt händer.

Idag fick jag en mental käftsmäll och insåg att jag åter har egon i min närhet. Egoister som jag skulle offra en arm för utan att tveka men som förmodligen ej ens skulle skippa ett bra program på Tv för att hjälpa mig i knipa eller i en livshotande situation. VARFÖR blir det alltid så här?

Om någon jag älskar var i knipa och bad om min hjälp skulle jag alltid släppa allt och skita i jobb och allt annat och hjälpa den personen! Jag skulle göra vad som helst för de få som står mig nära. Vad som och närsom! Skulle släppa allt annat.

Riktig vänskap innebär att det är ömsesidigt!