Jag älskar katter

Sofia frågade mig häromdagen om jag gillar katter eller hundar bäst. Det är en mycket svår fråga för mig. För de flesta är det självklart att man föredrar det ena eller det andra. För mig är katter och hundar  svåra att välja mellan då de är så vitt skilda att det är omöjligt att välja. Jag vet att jag alltid kommer ha minst 2 katter i mitt liv. ALLTID. Hund är mycket mera jobb med och man ska ha rätt förutsättningar i sitt liv för att kunna ge sin hund ett bra liv. Tänker på jobb,ekonomi,tid,intresse,hälsan mm. Katter ger väldigt mycket och kräver ej mycket alls.

 Katter är underbara. De är smarta,slöa och inget slår ljudet av en spinnade katt. Mitt absoluta favoritljud framför alla andra(gillar även ljudet av hav,sommarregn på en sovmorgon mm).  Jag är så tacksam för mina katter. De jag har och även de som ej finns kvar. Jag saknar Tusse och Dora mycket men de fick bli gamla och som jag öst kärlek över dessa.

Min Tusse-de som fick möta honom glömmer honom aldrig.

Min Feta Jesus som är yngst räddade nog mig från vansinne då jag tog hand om honom i samma veva som Nemo blev sämre och sämre och slutligen fick somna in. Hade jag ej haft en Jeus som spexade och var kattunge då vet i tusan hur jag fixat det. Han gjorde det lite lättare och jag kunde bry mig om honom och dyka ner i det när sorgen slet sönder mitt hjärta.

Nemo min Nemo-jag kommer aldrig förstå....varför...

Sorgen över Nemo kommer alltid finnas kvar i mig: som ett stort ärr. Ilska och sorg att han blev så sjuk att det ej fanns en annan väg. Men även glädje och kärlek att fått haft en så sällsynt snäll och vacker hund. Matte saknar dig killen. Varje dag och minut. Varje gång jag tänker på Nemo och tittar på bilder rinner tårar. Det kommer sitta kvar länge......Men jag har mina kissar,räddaren Jesus och DampHarry. Är så glad att jag vågade skaffa en hund efter Nemo. Att jag vågade trots att jag förlorat den jag älskat så.

Detta skulle inte bli ett sorgligt inlägg-det skulle bli ett jag älskar jesus inlägg men det kom av sig lite. Men jag ÄLSKAR JESUS: Han är som en glad och vänlig och busig röd barbapappa. TOKIGT SNÄLL! Älskar att ligga nära honom,kela och gosa och leka med kissarna.

Sensmoralen i det hela är väl som alltid när man älskar och förlorar det man älskar mest i hela världen. Vågar man inte släppa in kärlek igen oavsett om det är ett djur eller partner får man aldrig heller uppleva riktig sann lycka och kärlek. Kärleken och lyckan får uppväga allt de andra. För vem vill leva utan kärlek?