Jag känner en båt.....

Min sambo är sjökapten. Han älskar hav och båtar. Det är hans passion och en megastor del av hans liv. Han brinner för detta och har gjort det sedan han var väldigt liten. Han har det jobb han drömt om sedan han var 7 år gammal.

Nu är det så att vi ska på båtmässan i helgen i Stockholm- en av sambons favoritsysselsättningar helt klart och jag tycker det är skoj också. Då vi delvis bor på en skärgårdsö och bygger hus där så behövs det en bra båt/båtar. Vi ska nu köpa en ny båt-det är stort. Det är megastort. Båtar är svindyra. Dessutom ska vi köpa en ny som man beställer och sedan bygger de båten. Sambon ska göra detta på mässan. Han har funderat på detta i många år. Han är inte en spontan person. Beslutet är vägt noga.

MEN det finaste i detta är att båtar är det bästa sambon vet. Han har haft det JÄTTESVÅRT efter Nemos död. Han var på sitt jobb i nordsjön när han fick besked att vår vackraste Nemo fått somna in. De var så nära varann. Sambon hade ett jobb att sköta och fick ej sörja ordentligt så han har varit och är väldigt nere pga detta ännu- sorgen över Nemo.... Han har nu beslutat att nya fina vackra båten ska heta NEMO-han sa det till mig häromdagen. Båten ska heta Nemo.

Nemo min Nemo...jag saknar dig så...

Jag kan ej tänka mig ett finare sätt för sambon att hedra sin Nemo. Nemo förändrade hela sambons sätt att se på djur och hundar. Som hundar ofta har en tendens att göra.