Som en lydnadschampion

Som vanligt så får jag äta upp saker jag skriver i bloggen. Så fort jag skriver något om Harry så beter han sig helt annorlunda dagen efter.

Igår betedde han sig som en stjärna hela dagen. Han lyssnade,var extremt följsam och hade ett fokus och en kontakt med mig som många nog hade varit avundssjuka på. Jag kom på mig själv med att på en av prommisarna knappt hålla i kopplet. Jag hade inte ens märkt att det föll ur min hand för vid min sida hade jag en väldigt glad och uppmärksam Harry som följde mig med sin fina passgång. Nu snackar vi under en hel promenad. Världens fokus! Han löd kommandon som han ej gjort annat.

Spattigheten och vad jag misstänkte var lite mörkerrädsla märkte jag inget alls av igår. Jag valde att gå en helt ny väg vi ej gått förut för att testa Harry lite och se om han var försiktigare där men inget sånt. Han var framåt men följsam och nyfiken. Ingen spattighet alls.

Ibland får man skryta om sin hund. Igår var Harry helt makalös. Han var nästan otäckt bra. Han rörde sig och betedde sig som en dröm. MIN STJÄRNA!