Trodde min sista stund var kommen igår-GALLSTEN!

Livet är ej så skoj för mig just nu. Jag har svårt att köpa läget,är uttråkad , ledsen och rastlös. Lägg till orkeslös också . NOT GOOD!

Det är supermysigt att ha Harry hemma igen och jag började nästan gråta av lycka när han pussade mig en kvart när han kom hem men han är ju ganska "på" just nu. Mitt Beta gåstöd är han självklart noll rädd för:) Han är lite klantig också och kom emot min fot rejält igår:(

Men igår em tog jag en kopp te med mjölk. Vanligt te inget konstigt sedan small det till. Jag låg och skakade och grät av gallkramper hela kvällen  ca 5 timmar. Det var den värsta smärta jag upplevt i hela mitt liv. Det går inte att beskriva. Man tror man ska dö sedan vill man dö. Krampade och grät stilla och tog Diklofenak suppar som hjälpte lite. Har inga spasmofen kvar. Spasmofen är guld mot dessa kramper men det är narkotikaklassat så läkaren på VC vill ej skriva ut det. Han vill hellre att man dör.

Sambon var nog 1 minut från att ringa ambulansen många ggr på kvällen men jag bad honom att låta bli. Hade jag ej haft foten och ej kunnat gå hade jag åkt in så ngt händer. Jag vågar knappt äta eller dricka ngt just nu. Inte ett dugg. Mat och vätska blir ens fiende när de orsakar så mycket smärta. Gallsten och kramperna  kan ingen föreställa sig som ej haft riktiga anfall. Det går inte.

NU har jag tagit kontakt med kirurgen i Norrk och vill bli uppringd. De skulle kontakta mig först i april för uppföljning av gallan men det går inte. Jag lär få åka in akut nästa gång om det ej finns spasmofen hemma. Att läkare ej skriver ut den enda som funkar när man har så här ont är oförståeligt-de har uppenbarligen aldrig haft gallsten själva. Diklofenak funkar ej bra alls. Kräks,ont i magen och svag. Spasmofen tar bort all värk utan bieffekt på 20 minuter!!!

Jag vill bara ta bort min gallblåsa-jag hatar att må så här. Idag kommer jag ej våga äta ngt alls nu ikväll när sambon käkar. Det går inte. Borde kanske åka in akut varje gång jag har ont-då händer det kanske ngt iaf.

Foten är som den är. Jag har iaf duschat nu. Var ett äventyr och ansträngande för mina axlar och armmuskler att ta mig upp och ner för trappen men det gick iaf. Den 2 mars ska jag till ORTOPEDEN och träffa en överläkare där för att byta gips och kolla status. Då har det gått 3 veckor sedan det hände. Halvtid kanske?