Idag skänks Harry bort

Ja fy faan vad han ärförjävlapissjobbig och trist nu:( Blir så less på honom stundtals att jag vill skänka honom till ngn förbipasserande snäll person utanför huset.

Husse skulle gå på viktigt möte idag och för första ggn sedan olyckan skulle vi testa att han var ensam hemma med mig högst tre timmar. Jag går med betastöd långsamt inomhus och kan ej böja mig eller jag jaga reda på en Harry som tar saker. Men ändå. Jag låg och sov när husse åkte och Harry var ej i sovrummet med mig tanken var att jag skulle sova ut och han var ute i hall och kök mm. Dröjde ca 5 minuter innan jag hörde att han hade hämtat skor och slängde runt med i hallen och morrade på. J-vla hund. Upp ur sängen med stel kropp och trött sinne och hämtade med nöd och näppe in honom i sovrummet. Han var nyrastad och vältrastad så jag tänkte att vi kunde knoppa ihop. Nej då. Han har pipit och sprungit runt efter husse i snart 2 timmar och min PMS och allmänna humör är piss.  Han springer och glor i alla fönster och kollar efter husse och hundar,har ner saker och springer omkring som det saknas celler i hans skalle. Jag kan ej hänga med då jag knappt har kraft att ta mig från ett rum till ett annat. Fy faan. Om sambon hade lite bättre framförhållning hade Harry kunnat vara hos mina päron idag men allt ska bestämmas i sista jävla minuten.

Harry är skittrött men piper och springer runt och glor och jag blir snart blindgalen på honom. Löptikar är det inte det vet jag utan oro och att husse försvann utan honom. Harry är inte en rolig hund just nu och de sista månaderna känns det som han och jag inte är synkade alls. Det är en jobbig och trist känsla. Med Nemo synkade jag alltid och förstod och han mig. Jag saknar min Nemo. saknar känslan vi hade mellan oss av respekt och förstånd.