Vissa dagar är det svårt....

........att vakna och inse att DU är borta. Att du inte längre finns med ditt gudasnälla sätt och ständigt viftande svans. Det går aldrig långa stunder utan att du finns i mina tankar.ALDRIG. Jag vill inte sakna dig så här. Jag vill kunna släppa dig och glädjas i nuet men vissa dagar sveper sorgen över mig och slår mig platt mot marken. Du var MIN! MIN MIN MIN-min dröm som blev sann och vi var ett du och jag.  Den dagen du dog dog också en stor del av mig och jag har famlat och stapplat omkring vilsen utan dig. Att släppa dig och låta dig gå var det svåraste jag gjort. Inget har varit tuffare.

Jag kommer aldrig förstå varför du aldrig fick bli gammal. Är så förbannad och arg. varför du? Du som alltid var så sjukt snäll. Aldrig fick växa upp och leva ett fullt liv utan plågas och få genomgå en massa undersökningar innan de fann din cancer till sist. Men aldrig-inte en gång var du sur ,elak eller otrygg. Du var UNDERBAR,min ängel och dina bruna ögon glänste långt in i det sista.

Jag vet att jag viskade det in i ditt öra när du somnade ifrån det onda men du Nemo är min största kärlek och du är och var så älskad och en så underbar hund. Du skänkte oss en evighet av lycka och skratt sedan den dag du kom till oss .Hjärtat blöder men du slipper ha ont. Matte får kämpa sig igenom sorgen-en bit i taget.

TACK!

/matte