Sov sött vackra Fideli

Som ett knivhugg i hela magen. Som om allting kom tillbaka till mig. Allt började igår. Sofia, en vän, messade mig och undrade om öppettider vid Valla djursjukhus i Linköping ganska sent på kvällen. Hon vet ju att jag varit "all over" såna ställen med mycket sjuka Nemo. Hennes mammas 4 åriga New Foundlandstik Fideli var dålig och spydde upp allt och spydde och spydde. Någon dag innan mådde hon okej och sprang på fälten med Sofias hund Freja.

Imorse åkte de till Valla där det blev röntgen, prover och ultraljud. De trodde kanske att det var ngt med livmodern. Sofias fina mamma fick åka hem utan sin Fideli.Fideli skulle vara kvar för dropp,observation och vidare utredning. Sofias mamma lever för och med sin hund alltid och har som många av oss ett starkt band till sin hund. Hon var orolig minst sagt. Hon hann nästan inte hem förrän hon fick ett samtal som ingen djurägare vill ha. Hon fick reda på att hennes trogna livskamrat hade en stor tumör nära mjälten i magen. STOR över 1 dm i omkrets. Hon ombads vända och komma tillbaka tilL Valla för att fatta ett beslut om ev operation eller avlivning.

Livet är sjukt grymt:( Tiken är 4 år-bara 4 år. På någon timme fick hon fatta det svåraste beslutet för sin hunds skull. Fideli fick somna in idag på em. Oddsen var ej bra när en så stor tumör sitter i magen och har suttit där länge-troligt var det metastser i hennes kropp.

Jag har sagt det många ggr när det gäller våra kära husdjur. Beslutet som är bäst för våra djur är det som gör ondast för oss att fatta. Vi får leva med sorgen och det sjuka djuret får med all rätt slippa allt ont. Men det är så svårt-nästan omänskligt svårt. Det vet vi som varit där och haft unga sjuka djur. Jag är stolt att även Sofias mamma var stark för sin hund och valde det alternativ som var bäst för sin hund.

Min egen Nemo fick inte ens bli 2 år gammal pga cancer och nu Fideli. Jag vet alltför väl vad Sofias mamma går igenom och kommer få handskas med. Ursch-det tog många många månder innan jag kände mig som människa igen och det går aldrig en dag utan att jag saknar och tänker på min Nemo.