Luddigare exempel på värdighet?

Detta handlar om en tik som lever idag. Det handlar om det är värdigt att låta henne fortsätta leva eller om det värdigaste vore att låta henne somna in nu. Jag ska beskriva henne så gott jag kan och sedan ska ni få säga er åsikt. Jag ska ej skriva min åsikt i detta inlägget utan låta er få alla fakta jag har.

Tiken i fråga är 11 år gammal. Hon är en Golden retriver som varit överviktig stora delar av sitt liv och gått på dietfoder sista fem åren. Hon har haft epilepsi,anaplasmos och haft omfattande ledproblem  sista fem åren. Hon har pålagringar på knä och c höfter.Hon har fått medicin (dyr) för sina leder sista fem åren. Hon har haltat till och från sista åren. När hon var tio år så op hon för livmoderinflammation. Ägarna fick välja på avlivning eller operation. De valde att operera.

Utöver detta är denna tiken ej en typisk golden efter ett Ep anfall när hon var två år blev hon helt förändrad. Hon är osocial,orolig,nervös och stressig. Hon är livrädd för det mesta. Skott och raketer tar nästan kål på henne och de får ge henne lugnande i samband med nyår bla. Även åska tar nästan kål på henne. Rädd för allt och väldigt undergiven. Redan som valp ville hon ligga ifred och la sig bakom soffan mm. Hon gick undan. När jag träffade tiken innan Jul nu såg jag att hon var helt svajjig i baken/bakpartiet. Ofta är det ju detta som händer på stora tunga hundar som blir gamla. Baken/leder ger upp. Hon var svajjig och ägarna berättade att hon har svårt att resa sig ibland. Jag frågade då om det ej var dags att låta henne somna in. Då sa de att de ej klarade det innan jul. När jag ringde igår finns hon kvar i livet ännu.

Vad tycker ni? Är detta värdigt? Vore det dags att låta henne somna in eller ska man vänta tills den dagen hon ej kan resa sig alls? Hur tänker ni?